Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm

Publicerat på 2010/09/02

0


Mitt i en allvarlig bloggstiltje kan jag presentera en gästbloggare i form av Mattias Bjärnemalm, stabschef i Amelia Andersdotters kommande Brysselkontor. Igår skrev han hos emma Opassande och fram till valet kommer han synas på ett flertal olika bloggar.

Foto av Makthavare.se

——————————————————————————————-
I ett försök att kompensera att jag som Brysselbo inte kan delta i valkampanjsaktiviteterna på plats i Sverige så driver jag fram till valet en gästbloggsturné hos olika piratpartister.

Jag skrev igår om hur jag upplevde valrörelsen förra året. Idag tänkte jag skriva lite om valrörelsen 2006. Då var partiet ungt och okänt, och det valmaterial vi hade var till stor del utskrivet i svartvitt på skrivaren hemma. Endast i själva valspurten lyckades vi organisera oss och skrapa ihop medel nog för att trycka upp flygblad i färg, även om en del tryck i svartvitt kommit lite tidigare. Det profilmaterial vi hade var inte i närheten så proffsigt som det vi har idag (och det mesta såldes ur bagageluckan på min bil) och lila hade ännu inte hunnit bli vår partifärg.

Men även om våra förutsättningar helt klart var betydligt sämre än idag (lägg till ovanstående att de flesta aldrig hade hört talas om oss) så fanns exakt samma brinnande engagemang för partiets frågor då som nu. Och målet då var precis som nu en vågmästarroll i riksdagen. Nu visade sig nio månader inte vara långt på när tillräckligt mycket startsträcka för att bära oss hela vägen dit, och olycksfåglarna menade att partiet skulle rasa ihop efter valresultatet. Men även om ganska många tog en paus från sitt engagemang några månader efter valet och en och annan föll bort helt och hållet så återhämtade sig partiet, lärde sig hur man driver en effektiv valkampanj och siktade in sig på valen 2009 och 2010. Nu står vi här med lärdommar från både valnederlaget 2006 och vår framgångssaga förra året och har alla förutsätttningarna för att göra en stark slutspurt i årets valrörelse.

Min egen erfarenhet från valrörelsen 2006 kretsade nästan helt kring valsedelsdistribution. Även om lösningarna då var lite mer ad hoc så skulle jag vilja säga att just distribueringen av alla de där eländiga valsedlarna kors och tvärs över landet faktiskt alltid varit en av partiets starka sidor. Visst blir det en väldig massa slit, och visst strular det till sig med aktivister som inte levererar vad de tagit på sig. Men likväl kommer valsedlarna fram i en omfattning som inget annat parti (som inte får sina valsedlar distribuerade åt sig) ens kan drömma om att kopiera.

Jag hade flyttat från Lund till Uppsala under sommaren 2006 och därmed fått lämna över valkretsledaransvaret jag haft i Lund till min vice. Då Uppsala redan hade en välfungerande valkretsledning hoppade jag in som partiorganisatör i ledningen och fick som roll att försöka hjälpa aktiva i områden där vår täckning var svag att ändå komma på lösningar för att få ut valsedlar till alla förtidsröstningslokalerna. Det innebar oftast att jag kollade upp om det fanns aktiva i grannkommunen som kunde hjälpa till (en regel jag tidigt upptäckte var att den mest avlägsna förtidsröstningslokalen i en kommun nästan alltid ligger närmare en större tätort i grannkommunen än i den egna). Fanns det inte det fick man försöka hitta någon annan lösning. Ibland innebar det att uppmuntra den enda aktiva i en kommun att ringa alla andra medlemmar för att hitta någon som kunde hjälpa till, ibland innebar det att ordna fram telefonnummer till förtidsröstningslokalerna och helt enkelt kolla om det gick att skicka valsedlarna dit med post istället för att någon skulle leverera dem på plats (en metod som ofta fungerade i de förtidsröstningslokaler som var små butiker, men sällan annars).

På själva valdagen var jag uppskriven att dela ut valsedlar till alla vallokaler i småorterna i utkanten av Tierps kommun norr om Uppsala. Eftersom jag hade bil (och bokade upp mig på vallokalerna väldigt sent) hade det blivit min lott. Så efter att ha jobbat hela natten satte jag mig i bilen på morgonkvisten, tog fram min utskriva karta och körde iväg på en tur som skulle ta mig fram till lunch innan alla valsedlar låg där de skulle.

Som jag nämde tidigare var det inte alltför många som kände till Piratpartiet i valet 2006. Så det var en hel del höjda ögonbryn när jag klev ur min bil vid vallokalerna och med en glad min klev in och levererade en hög Piratpartietvalsedlar. Valförrättarna stirrade misstänksamt på mig, och de lokala representanterna från de stora partierna (oftast sossarna och centern, men ibland fler) såg än mer misstänksamma ut. Men valsedlarna fick ligga där. Och jag kunde åka vidare mot nästa lokal. Väl åter i Uppsala kraschade jag i säng och kom inte upp igen förrän det var dags att ta sig iväg till valvakan.

Visst blev jag besviken när det sedan på kvällen visade sig att vi inte nått i närheten av så långt som vi hade hoppats. Men aldrig för en sekund att jag tyckte att jag kastat bort någon tid. Allt slit vi gjorde 2006 lade grunden för våra framgångar i EU-valet förra året, och för våra chanser att lyckas i år. Samtidigt min kunskap om svensk geografi fick sig en välbehövd uppfräschning.

Nu är hundrals aktiva runtom i landet i färd med att se till våra valsedlar kommer ut till alla vallokalerna även i år. Och jag är övertygad om att belöningen för det arbetet inte enbart kommer vara ett minne för livet och lite geografikunskaper. Belöningen kommer vara ett riksdagsinträde, och de första steget mot en politik som leder mot ett öppet kunskapssamhälle.

Imorgon fortsätter mitt gästbloggande på Anna Trobergs blogg, håll utkik efter mig där!

- Mattias Bjärnemalm

About these ads
Posted in: Pirater