Med åldern kommer visdomen

Posted on 2009/03/01

6


Jag har inget att dölja, någonstans, och om jag har det så bryr jag mig inte om att myndigheterna får rota i den informationen för att fånga brottslingar och terrorister. Jag är ju ändå oskyldig.

Det argumentet ställer mig alltid svarslös av någon anledning. Det är inte så att jag inte har någon replik på argumentet ifråga, det får man i mängder när man är aktiv i Piratpartiet. Det som får mig att tappa talförmågan är att jag inte vet om jag tror på svaren jag ger. Varför gör det något att all min kommunikation övervakas om det får till följd att en brottsling åker fast?

Min far har svar på tal. Ungdomar som inte vill bli övervakade har per automatik någonting att dölja. Eller, nej, ”per automatik” är felciterat men det är den känslan jag får när han säger det. Att säga att ungdomar skulle vara mer brottsliga än äldre är en generalisering jag inte vill veta av. Att säga att ungdomar i större utsträckning vill dölja sin brottslighet är inte heller det en generalisering jag kan acceptera.

”- Men om posten skulle börja öppna och läsa alla brev du skickar och tar emot? Hade det varit ok?
– Ja, för jag har inget att dölja, och kan man fånga brottslingar då så är det ju jättebra!”

Nej, så får det inte vara. Vi kan inte ha ett samhälle där all information måste övervakas för att fånga brottslingar. Där 200 oskyldiga fastnar i systemet för varje brottsling man får fast (vad datamining, systemet som används av FRA för övervakning, får för statistisk effekt). Där människor undviker att kommunicera då de vet att någon annan än adressaten kommer få reda på innehållet. Där är mitt stora moralargument. Människor ska inte behöva sluta kommunicera för att de inte vet i vems händer deras information kommer att komma. Min far köpte inte det argumentet alls.

Vad som föranledde uttalandet om kriminalitet var ett visdomsord som min mor ofta använder; ”Ju äldre du blir, desto mindre inser du att du vet”. Alltså, unga tror ofta att de har svaret på alla frågor, men med åldern kommer också insikten att andras idéer och tankar kan ha ett värde, och man inser att man själv inte är den med svaren på allt. Visdomsordet använder hon när hon tycker att jag blir för ivrig och frustrerad över att de inte accepterar det jag säger även om jag är övertygad om att min åsikt är rätt. Vad svarar man på det?

Jag tror att det är såhär. De som idag av ungdomen anses vara bakåtsträvande, konservativa och grånade var i sina unga år de som ansågs vara  revolutionära och satte blåslampan i ändan på dåtidens etablissemang. Att deras ändrade inställning till hur samhället fungerar endast skulle bero på mognad och insikt kan inte vara den enda anledning. Är det inte också så att det samhälle de ville ha i mångt och mycket idag existerar? De mest tongivande rörelserna ger resonans uppåt, om man låter resultatet vänta på sig. Att idag engagera sig i Piratpartiet är inte småkidsens sätt att säga ”Vi vill ha allt gratis!!” eller ”Sluta kolla mina mail” utan ett sätt att göra verklighet av den samhällsvision man har. ”Men det kommer inte gå så snabbt som ni vill, det måste ha sin gång” säger man. Ja, men om vi inte trycker på kommer ingen inse att förändringen måste komma till stånd. Tröghetsfaktorn i beslutssytemet är med i analysen. Trycker vi på för en förändring inom 2 år kommer den om 10 år. Trycker vi på för en förändring inom 10 år kanske den kommer om 50 år.

Säger ungdomen kollektivt ”Slut övervaka min kommunikation” så kommer det att ge resultat i rätt riktning. För om några år, när vi som idag är de revolutionära sitter i våra kammare och klagar på ungdomarna som inte vet hur systemet fungerar, så är det inte för att vi accepterat hur det gamla systemet fungerade, utan för att vi formade systemet i enlighet med våra åsikter. Det är målet.

Pingat på Intressant.