Yttrandefrihet och Internet

Posted on 2009/04/05

3


Den uppmärksamme (ok, man behöver inte vara speciellt uppmärksam) märker att designen på bloggen är ganska markant förändrad från tidigare. Detta eftersom att en ljus bakgrund med större typsnitt verkar vara mer attraktivt för läsarna! Jag är alltså inte helt främmande för feedback.

Det har hänt ganska mycket sen jag sist skrev. Paneldiskussionen om ”Internet och Fri Information” arrangerades med många väldigt positiva kommentarer, och jag tror att även vi arrangörer blev väldigt nöjda. Efter det var det Ung Pirats förbundskongress i Uppsala och senast idag (läs 4 April 2009) hade Piratpartiet sin officiella start på EU-parlamentsvalskampanjen.

IPRED har börjat gälla. men en kraftig nedgång i internettrafiken som följd. Dock kanske inte så stor som man kan tänka sig. Nicklas Lundblad visar i en briljant postning att den nedgång man registrerat i trafiken gör att man är tillbaka på samma nivåer som i november förra året, till och med lite över. För de som kommer ihåg var det i november man beslutade att IPRED inte skulle vara retroaktiv, alltså att illegal nedladdning i princip var lagligt fram till 1 April. Vad som försvunnit är således bara den illegala nedladdningshets som varit däremellan.

Men det får mig ändå att fundera. Sverige har alltid varit ett föregångsland på internet. Från Carl Bildts e-mail till Bill Clinton 1994 till Skype, MySQL och Spotify. Men som Jon Karlung skriver på Newsmill så håller vi på att tappa det försprånget. Vi har ett av de absolut bäst utbyggda bredbandsnäten i världen! Vi kan surfa i hastigheter som är svindlande i andra delar av världen. Men all den potential som finns, den potential som uttnytjats hittils, kanske inte kan uttnytjas längre, nu när Sverige försöker härma Italien.

Javisst, men ska internettrafiken verkligen gå ner för att privata företag ska få utnyttja polisiära metoder mot medborgare? Ska vi verkligen bli censurerade  i vår kommunikation på de undebart dolda sätt som nu finns. Jag menar då FRA-lagen, vars ständiga övervakning av oss leder till att fri kommunikation upphör att vara helt fri. Den är nu bara fri om man anser att det man säger inte är av skadlig karaktär. Man får alltså inte längre uttrycka sin åsikt helt obehindrat.

I paneldiskussionen Piratstudenterna anordnade talades det en del om det där med att säga vad man vill. Var går egentligen gränsen för att yttrandefrihetsinskränkningar? Fritz-Anton Fritzson beskrev det med en, i mina ögon, väldigt intressant analogi. Internet är att se som en stor samling privat ägda lägenheter. Varje hemsida är en lägenhet. I min lägenhet kan jag släppa in vem jag vill, men jag kan sätta upp egna barriärer. Om någon t.ex skulle stå och skrika obsceniteter som jag inte vill veta av så har jag rätt att sparka ut denna person ur min lägenhet, ta bort det den personen sagt och blockera. Att denna personen blir tillsagd att inte förolämpa mig och mina gäster i min lägenhet, eller förmedla åsikter jag inte håller med om, är inte på något sätt inskränkande i personens yttrandefrihet. Skulle däremot bostadsvärden bestämma vad som får och inte får sägas i de privat ägda lägenheterna och även kan lyssna av så att de boende följer dessa egendomliga regler, ja, då är det begränsning i yttrandefriheten. Inte bara aktivt, utan även passivt, människor hindras från att säga det de hade önskat säga egentligen, eftersom att de inte vill få bostadsvärden efter sig.

Analogin är kanske lättare att förstå om man gör om lägenheter till tidningar. Varje tidning har en ansvarig utgivare. En ansvarig utgivare som sätter reglerna för vad som sägs i tidningen. Vill denna ansvarige utgivare inte att tidningen ska skriva om pedofili, då skriver inte tidningen om pedofili, även om en reporter önskar göra det. Det är inte någon inskränkning i reporterns yttrandefrihet, han har möjlighet att söka sig ett annat forum att yttra sina idéer  i . Skulle däremot riksdagen bestämma att ingen tidning får skriva om pedofili, ja, då är det en inskränkning av yttrandefriheten.

Varför är det här med yttrandefrihet så förbannat viktigt egentligen?

Jo, det ska jag säga dig. Yttrandefrihet är det som jag anser formar individer, formar idéer och formar utveckling. I ett samhälle utan yttrandefrihet sker ingen innovation, sker inga framsteg, finns inga verkligt tänkande människor. Därför är yttrandefriheten en helt osannolikt viktig frihet att värna om. Utan den är vi ingenting.

Och vad är värre än direkt censur? Omedveten censur, att man helt enkelt slutar få de idéer man skulle haft om man vetat att man var fri att uttrycka sig. Sådant slutar aldrig bra, för när medvetenheten tänds igen då kommer det en folkstorm utan dess like.

Pingat på Intressant.